Ja livet kan vara en jäkla soppa - en blandning av godsaker och mindre önskvärda tillbehör men helheten brukar anses vara hyfsad. Mmmm låter djupt va?
Ja ibland känner jag mej som en jäkla fjäll-lämmel - så fort man kommer upp i hålet och ser ljuset så står det nån jäkel där med ett basebollträ och försöker banka skiten ur en.
Men endera så är hjärncellerna jäkligt långsamma eller också ger man sig aldrig. Jag föredrar det senare. Så faan heller Jag ger mej aldrig.
Nu är det fredag Vi sitter efter en riktigt god middag och inmundigar varsitt glas vin framför Idol i TVn. Det är kul att se kämparglöden och viljan hos deltagarna. Vilket självförtroende.
Veckan har varit rätt hektisk. Jag har pulat på med pelletsförråd på Tallin och Solatunum samt den vanliga bokföringen,mm Eivor har haft fullt upp med videoteket. Det känns rätt skönt att bara få varva ner nu.
Frida Carolina och Morgan Andersson kämpar på med huset jobben och barnafödandet. Det gör dom med den äran tycker jag. Jag måste erkänna att jag är rätt imponerad. Det tistrar och tortrar mellan varven, men va faan det gör det väl för alla.
Brunbyn då - ja där var det ju tragiskt nu när Bosco (hunden) fick gå till de sällare jaktmarkerna. Så tråkigt det vet jag av egen erfarenhet - det är jobbigt att mista en familjemedlem, även en hund när den funnits med i många år. Men annars verkar det prima där.
Jag fick en helikopter för ett tag sen - typ 10 cm uppladdningsbar men fjärrkontroll. Packade den med batterier, läste bruksanvisningen, startade upp för att trimma in prylarna och 2 minuter senare (under trimmningen) gav anläggningen upp efter kollision med rumsväggen.
Men det var jäkligt kul så länge det varade. Tack i alla fall Jeppe :) men man ska inte sätta en bomb i händerna på en terrorist. Waist.
Porlabacken då? Ja du så jäkla ljudlöst kan det inte ens vara i ett fullständigt vacum. Inte en susning om nånting. Snacka om att klippa band allså. Fuck You säger jag. Faan vad jag saknar BuppaKidzen.
Men som sagt jag kommer alltid upp i hålet igen - även om hela jävla baseboll-laget står där beredda att banka ner mej i skiten igen. Jag ger mej aldrig.
Puss!
fredag 31 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag står här med plåster och en hjälm jag..
Skicka en kommentar