Maria ringde i fredags. Hon hade skjutsat Alex till tåget. Ja det blir en annan historia. Men kom ihåg att det kan skilja 40 mil på 10,11 och 11.10 *L*
I alla fall för att återgå till det jag skulle berätta om så ringde hon och frågade om jag kunde hämta barnen på dagis.
Visst Jag fick info om var dagis låg och begav mej dit för att plocka hem Leon och Alicia. Självklart gick jag fel och hamnade på fritis, lotsades vidare till dagis. Hittade ungarna ute så jag gick fram och sa hej till dom och vände mej till en större, som jag då förutsatte tillhörde personalen. Upplyste att jag skulle ta med mej barnen och frågade om dom hade någon ryggsäck eller nåt annat. Hon frågade vem jag var och jag berättade självklart att jag var barnens morfar.
Jaha utbrast hon glatt. Kul att ses jag tror aldrig jag har sett dej här förut, vilket var helt sant.
Då slog det mej: Vad enkelt det skulle vara att plocka med sej ett par okända ungar, om man nu ville det.
Jag kan tänka mej att rutinerna inte är så restriktiva på en mindre ort eftersom det sällan eller aldrig händer något alarmerande, men trots det. Någon form av backup ringning eller något borde kanske ingå i rutinerna.
Nu var det ju mina barnbarn- så ingen skada skedd och vi lyckades ju både äta och busa på lite utan problem innan Maria dök upp.
Så slutet gott allting gott.
lördag 19 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar